.

Vem hade kunnat tro att en fest skulle resultera i en kärlek så stor att den överbemannar, överfyller, överväldigar, överöser mig varje gång jag ser dig? Det är sådana händelser som får mig att tro på ödet. För vad hade hänt om inte du gått dit? Eller jag för den delen? Hade vi någonsin träffats då? Hade jag någonsin fått veta att du fanns? Det kanske gick rätt snabbt, men det är ju så rätt! Ibland kan jag se på dig och undra för mig själv vem du är. Eftersom vi kom från så olika kretsar vet jag inget om ditt tidigare liv än det jag fått reda på av dig. Det finns ännu överraskningar!
Jag trode aldrig på förhållanden förr, trodde inte att de funkade eller att jag skulle fungera i ett. Men ibland misstar man sig. Jag älskar ju dig, så otroligt mycket. Älskar de stunder då kärleken bubblar upp i mig och jag blir alldeles sprallig och du bara tittar på mig som att jag är alldeles galen. Och det är jag ju, i dig Niklas. Fullständigt gränslöst, förälskat, head-over-heels galen i dig.
6månader, om någon nämnt det i somras hade jag skrattat och trott att personen nog borde söka hjälp. Men du visade mig att det gick. Att jag kan.
Jag älskar dig så ofantligt, obegränsat, oförklarligt mycket Niklas <3
Jag hoppas du vet det älskling, annars skall jag säga det hela, hela tiden tills du verkligen vet det och aldrig glömmer det <3