Fan...
Fy fan va förbannad jag är!
Det är som att någon tagit 5miljoner riktigt jävla piss-sura citroner och hällt all saft från dem på mig och mitt liv. Vad har jag gjort mot alla för att förtjäna det som händer hela tiden? Gång på gång på gång...
Träningarna och innebandyn har varit min ljuspunkt. Det jag har sett fram emot. Där känner jag mig hemma och får klanta mig eller vara stolt över mig själv hur jävla mycket jag vill. Vi har haft så otroligt kul, allt har liksom gått som en dans. Men fan heller. Jag kan lika gärna gå över till nått seriöst lag som satsar häckarna av sig för att lyckas. Jag VILL INTE ha det så!! Jag vet i fan om jag vill fortsätta om det ska bli ett fett seriöst lag utan något kul alls.
Kvällens träning började med en massa kritik, bara jag som gjorde fel, konstant. Klart som fan jag blir sur! Jag menar, vem skulle inte? Vem var det som tog tag i allt igen? Som engagerade sig och ordnade träningarna? Ett tack för hjälpen kanske? Sen kommer killlaget och ställer sig och glor, vafan skaffa ett liv!! Man blir bara fett pressad. Sen uppå det, tro inte att det var nog, nej då jävlar låtsas min mage att jag ska föda. Världens jävla kramper, fan va ont det gjorde. Så jag gick av plan, då gjorde alla andra det med, sen började som tjata om att vi hade mer tid att spela. MEN SPELA DÅ FÖRFAN! Hindrar jag eller?! Då blev jag ännu mer förbannad.
Tro inte att det var nog där. A och M kom självklart. Varför inte? Har inte Gud garvat färdigt åt mig? Låt mig va!
Jag sitter här med tårar i ögonen och vill inget annat än att allt ska fixa sig. Men vad ska fixa sig? Jag fattar ingenting, är bara så less.. Säg att jag ska lämna han och gå vidare. Hur? Hur skall jag bara kunna göra så mot nån som ändå var en stor del, som fick mig att må underbart. Även om han senare fick mig att gråta. Men det går inte.. Hur?
Madeleine Lönnberg, tack för att du finns och lyssnar på all skit. Tack för att du ställer och och hjälper till. Kan inte be om något mer från dig. Älskar dig!<3
Igår sa jag kanske att jag saknar dig, då var jag bara svag. JAG HATAR DIG!! Jag klarar inte mer. Har gjort allt jag kan. Jag fattar om du inte har många människor i ditt liv. För man får inte göra misstag. Då är man körd. Så jag bryr mig inte. För just nu hatar jag dig. Jag hatar dig så jag vill gråta..
Det är som att någon tagit 5miljoner riktigt jävla piss-sura citroner och hällt all saft från dem på mig och mitt liv. Vad har jag gjort mot alla för att förtjäna det som händer hela tiden? Gång på gång på gång...
Träningarna och innebandyn har varit min ljuspunkt. Det jag har sett fram emot. Där känner jag mig hemma och får klanta mig eller vara stolt över mig själv hur jävla mycket jag vill. Vi har haft så otroligt kul, allt har liksom gått som en dans. Men fan heller. Jag kan lika gärna gå över till nått seriöst lag som satsar häckarna av sig för att lyckas. Jag VILL INTE ha det så!! Jag vet i fan om jag vill fortsätta om det ska bli ett fett seriöst lag utan något kul alls.
Kvällens träning började med en massa kritik, bara jag som gjorde fel, konstant. Klart som fan jag blir sur! Jag menar, vem skulle inte? Vem var det som tog tag i allt igen? Som engagerade sig och ordnade träningarna? Ett tack för hjälpen kanske? Sen kommer killlaget och ställer sig och glor, vafan skaffa ett liv!! Man blir bara fett pressad. Sen uppå det, tro inte att det var nog, nej då jävlar låtsas min mage att jag ska föda. Världens jävla kramper, fan va ont det gjorde. Så jag gick av plan, då gjorde alla andra det med, sen började som tjata om att vi hade mer tid att spela. MEN SPELA DÅ FÖRFAN! Hindrar jag eller?! Då blev jag ännu mer förbannad.
Tro inte att det var nog där. A och M kom självklart. Varför inte? Har inte Gud garvat färdigt åt mig? Låt mig va!
Jag sitter här med tårar i ögonen och vill inget annat än att allt ska fixa sig. Men vad ska fixa sig? Jag fattar ingenting, är bara så less.. Säg att jag ska lämna han och gå vidare. Hur? Hur skall jag bara kunna göra så mot nån som ändå var en stor del, som fick mig att må underbart. Även om han senare fick mig att gråta. Men det går inte.. Hur?
Madeleine Lönnberg, tack för att du finns och lyssnar på all skit. Tack för att du ställer och och hjälper till. Kan inte be om något mer från dig. Älskar dig!<3
Igår sa jag kanske att jag saknar dig, då var jag bara svag. JAG HATAR DIG!! Jag klarar inte mer. Har gjort allt jag kan. Jag fattar om du inte har många människor i ditt liv. För man får inte göra misstag. Då är man körd. Så jag bryr mig inte. För just nu hatar jag dig. Jag hatar dig så jag vill gråta..
Kommentarer
Postat av: maddiie
tilda, jag älskar dig också <3! du finns alltid för mig och jag kmr ALLTID att ställa upp för dig, lämnar dig aldrig, de menar jag också.<3
Trackback