.

Varför är jag en sån som maler tankar? Det är så jävla jobbigt. Om någon kanske sagt en sak lr gjort en sak som inte är en stor grej maler jag det, tänker, tänker och tänker på det tills jag blir galen. Och då har den här lilla grjen blivit så stor, och jag blir sur. Då kanske jag tänker "nu får jag lägga av, sluta tänka på det. Det var ingen stor grej". Och sen tänker jag inte på det, men några dagar senare dyker det upp igen och gnager, river och biter. Så jävla jobbigt... En sån grej hände idag, och jag skrattade. En timme senare låg jag på soffan med en fet rynka i pannan och malde. Jävla ko... (liknelse!..)

En annan grej jag kom på när jag låg där och malde, var att om man fått mig sur kan man ge mig en påse lakrits. För ingenting, absolut ingenting, går upp emot lakrits. Så otroligt gott. Men eftersom jag inte är så långsint, eller i varje fall inte visar det så får jag ju aldrig någe lakrits... Jag måste bli sur oftare, haha...

"Just dry your eyes"

Ännu en tanke; hur fasen kommer det sig att jag lyckas få alla killar sura och förbannade på mig. Okej, jag är svår och bla bla bla.. Men kom igen, killar är fan känsligare än tjejer. Så iaf, nu är typ alla sura igen, förutom en som är dödssjuk typ. Jippie, Life's smiling at me. God's laughing at me. Crap..

-LakritsKyssar-