.

Nu har jag klantat till det igen. Det gör jag jämt. Det är mitt kall i livet verkar det som. Allting krånglar jag till. Kan jag inte låta allt vara sockervadd, rosa moln och vackra blommor?

Jag är så glad och tacksam över mina vänner som håller mina fötter på jorden. Utan er vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Jag är kanske inte så gammal, men man kan lugnt säga att jag har lärt mig att inte allt är guld som glimmar. Allt kan inte ses i svart och vitt, och det är det mina vänner hjälper mig att förstå.

Jag antar att jag har lite kasst tålamod, eller så är det precis tvärtom. Jag är iallafall trött på att klanta till allt. Jag är en ganska känslosam person, och det är inte alltid en fördel. Jag tar åt mig, och jag kan lätt bli sårad. Så för andra kanske det inte är en stor grej, men för mig kan det betyda mycket. Men jag kommer lära mig, jag håller på att lära mig. Jag ska bli starkare. Jag måste.

Till sist vill jag säga förlåt till alla som jag sårat.

<3